Vår doktorand Martin Larsson disputerar
Vår doktorand Martin Larsson disputerar med en avhandling som identifierar specifika nedbrytningsfaktorer för cykelvägar, och pekar på viktiga faktorer för att förebygga problemen.
Martin Larsson har arbetat inom vårt projekt 1B Beslutsverktyg för underhåll av cykelbanor och presenterar sin avhandling 23 maj på KTH.
Hur har doktorandlivet och arbetet med din forskning varit? 
– Nu när jag börjar närma mig disputationen känns läget tudelat. Det är en intensiv period som går mot sitt slut, samtidigt som nya utmaningar står för dörren. Det är väldigt roligt att inom ramen för ett doktorandprojekt riktigt få grotta ner sig i det ämne som jag brinner för, samtidigt som det är mycket arbete och tidvis väldigt pressande att försöka hålla balansen mellan hög kvalitet och tidplaner. Doktorandprojektet har haft inslag av både longitudinella studier, där cykelvägars tillstånd har bedömts under ett och ett halvt år, samt utvecklingsarbete, där mätutrustning och mätmetoder för tillståndsbedömningar har föreslagits och utvecklats. Detta tar av naturliga skäl lång tid, samtidigt som publicering i vetenskapliga tidskrifter har, och ska ha, höga krav på noggrannhet och stringens. Sammantaget gör det att det blir långa ledtider innan en färdig avhandling kan finnas på plats.
Vilka är de viktigaste slutsatserna i din avhandling?
– Först och främst lyckas avhandlingen belägga sådant som de flesta relevanta aktörerna redan känner till i praktiken, men som inte riktigt har utretts hittills genom vetenskapliga studier. Exempelvis bekräftar den att vanligt förekommande brister på cykelvägarna är lokala ojämnheter, längsgående sprickor och kantdeformationer, och att orsakerna bakom dessa skador främst är avgrävningar, trädrötter, tjällyft och för tunga fordon. Avhandlingen pekar också på att viktiga faktorer för att förebygga de här problemen är tillräcklig bredd på cykelvägarna, tillräcklig dränering och vikten av att stödremsa anläggs längs cykelvägens kanter. Avhandlingen kommer också fram till att de rådande dimensioneringsprinciperna behöver uppdateras för en mer optimal dimensionering av cykelvägar, bland annat när det gäller antalet överfarter med tunga fordon, karaktären på lasterna från dessa överfarter, och en lämplig modell för att beräkna den reducerade bärigheten vid cykelvägens kanter.
Var det någonting som överraskade dig under arbetets gång?
– I det stora hela tycker jag att avhandlingen landade ungefär som förväntat. Vi hade en ganska tydlig plan från början som vi sedan höll projektet igenom. Situationen med pandemin lade tyvärr lite sordin på en del av de nätverkande aktiviteterna så som fysiska genomförande av internationella konferenser, vilket gjort att vissa förväntningar, som att bygga upp ett gediget internationellt nätverk, inte riktigt infriats under doktorandtiden. Det kan förhoppningsvis tas igen dock!
Vilka borde ta del av ditt arbete?
– Min forskning är förmodligen direkt intressant för Trafikverket och SKR/kommuner i form av väghållare, men även forskningskollegor i närliggande discipliner. I ett lite större perspektiv så hoppas jag förstås också att en ökad kunskap kring hur, varför och när cykelvägarna bryts ner är till nytta för hela samhället i form av minskade samhällskostnader genom optimerad dimensionering och underhåll av cykelvägarna. Och förstås bekväma, säkra och framkomliga cykelvägar för alla som redan cyklar och stimulera en ökad cykling.